Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Jeg har lenge lett etter en tatovering jeg vil ha. I dette diktet fant jeg det plutselig. Knoppene som ikke vil slå ut fordi det gjør vondt, dråpen som ikke vil falle og samtidig vil løs fra kvisten - det er veldig beskrivende. :jupp:
Det diktet hadde jeg på veggen i mange år og har alltid likt det godt.
Husker første gang jeg så det, i en bok om fødsel. Det passer til de aller fleste store omveltninger i menneskelivet igrunn.
Spent på hvordan den tatoveringen blir ! Håper du har noen som kjenner deg og er god på å tegne det du beskriver så du får akkurat det du ønsker deg!
Jeg er også glad i det diktet, jeg hadde bare ikke tenkt på hvor godt det beskriver mye av det jeg jobber med.
Jeg skal ta en tur innom noen ulike steder etter hvert, fortelle hva jeg er ute etter og se om jeg får gehør. Det er ikke noe jeg stresser med, det er viktigere at det blir riktig enn at det må skje i morgen.
Foreldreportalen er i en flytteprosess, denne versjonen av FP er fortsatt under utvikling.
Hvis du vil svare i bloggen, så kan du gjøre det her.